Sevärt i Prag

	Vandringen en vacker dag i april började från Pragborgen. Dit kom jag från metrostation Hradcanská och jag kom därför först till Lejonporten. Man kan också ta spårvagn 22 dit.
	Innan jag gick in genom Lejonporten gjorde jag ett besök i Kungliga Sommarträdgården, som ligger alldeles utanför vallgraven. I Sommarträdgården ligger Drottning Annas Sommarpalats och Bollhuset. Från Sommarträdgården har man en magnifik utsikt mot St. Vitus-katedralen innanför borgmuren. Mellan Sommarträdgården och borgen ligger Hjortgraven, där man förr hade hjortar som kunde jagas av de kungliga.
	Vid porten vaktade två vackert uniformerade vaktposter. Min fråga om jag fick fotografera möttes av en nästan omärklig blinkning.
	Från övre borggården reser sig St Vitus över hustaken.
	St Vitus-katedralen i gotisk stil, katedral i Tjeckiens ärkestift, byggdes 1344 - 1352 över resterna av en tidigare rotunda och en romansk basilika. Rester av de tidigare kyrkorna finns under ett skyddande tak invid katedralens södra vägg mot mellersta borggården. I borgen inträffade år 1618 den incident som utlöste det trettioåriga kriget: påven ville öka sitt inflytande i den alltmer reformerta staden och sände ut två nuntier, som av uppretade medlemmar av stadens beslutande församling slängdes ut genom ett fönster och hamnade på en ruttnade sophög.
	Längre ned i borgen vid nedre borggården finner jag St Georgs-kyrkan i romansk stil.
	Gyllene Gränden var tidigare alkemisternas och konstnärernas hörn, med små pittoreska hus som lutar sig mot muren. Här bodde under en kort tid Franz Kafka. Nu är gränden nästan alltid fylld av turister.
	Jag går tillbaka upp mot huvudingången till borgen, där jag möter en liten parad av vaktposter under vaktavlösning.
	Schwarzenberg-palatsets läge vid torget framför borgens huvudingång visar hur betydelsefull familjen Schwarzenberg en gång var.
	På andra sidan torget framför borgen ligger Ärkebiskopens palats, ursprungligen Gryspek-palatset, i rokoko-stil.
	Jag gör en avstickare till klostret Loretta, där man kan se en berömd staty av en mörkhyad madonna.
	Mitt emot Loretta ligger utrikesministeriet, Cernin-palatset, där kommunisterna år 1948 mördade Jan Masaryk genom att störta honom ut från ett fönster. Jan Masaryk var betydande politiker och son till republikens förste, populäre president T G Masaryk.
	Åter nedkommen till borgen ser jag ut från balustraden. Högre upp på kullen syns Strahovklostret.
	Tvärs över dalen står en kopia av Eiffel-tornet på kullen Petrin.
	Jag har en strålande utsikt över staden med St Nikolauskyrkan i förgrunden.
	Från borgen leder Neruda-gatan ned mot lillsidans palats och mot floden. Neruda-gatan är uppkallad efter Jan Neruda, författare som i romaner och noveller beskrev 1800-talets Prag. Nobel-pristagaren Pablo Neruda har tagit sitt namn efter Jan Neruda för att hedra honom.
	Jag passerar St Nikolaus-kyrkan och fortsätter Mostecká mot Karlsbron.
	Före Karlsbron står en port med två fästningstorn. Klättringen upp i det ena kostar litet möda, men det är det värt: Man har därifrån en strålande utsikt över bron, över Lillsidan med St Nikolaus, och över gamlestan med Vltava i förgrunden.
	På Karlsbron är som vanligt mycket folk, försäljare av souvenirer och flanörer.
	En intressant bronsrelief visar den helige Nepomuks martyrskap.
	En riktigt bra jazzorkester håller konsert på bron.
	På gamlestadssidan står nästa imponerande port, del av det gamla försvarsverket. Hit men inte längre kom de svenska trupperna år 1648 vid det trettioåriga krigets slut.
	På det lilla torget innanför porten står en staty av kejsar Karl IV, härskare över halva Europa med huvudstad i Prag. Han beslöt om bygget av Karlsbron och grundade Prags universitet, Karlsuniversitetet, det äldsta i Centraleuropa.
	Nu var det lagom tid att ta en paus och en kopp kaffe på kafét vid sidan av brofästet, med vacker utsikt över både bro och borg.
	Jag vandrar Krizovnicka medströms utefter floden till Jan Palachs torg med Rudolfinum (numera kallat Konstnärshuset), som är hem för Prags filharmoniker. Det har fått sitt namn av att det grundades av Rudolf II. Jan Palach blev en modern martyr från Pragvåren 1968 och kampen mot det kommunistiska förtrycket. Vid Jan Palachs torg finns nedgång till metrostation Staromestská på linje A.
	Går man här in mot gamlestan kommer man in i den del som kallas Josefsstaden, den gamla judiska stadsdelen. Här måste man - trots hög inträdesavgift - gå in och se den gamla judiska kyrkogården och Rabbi Löws grav. Ingången är nu vid Pinkas synagoga vid Siroka-gatan. I Pinkas synagoga är väggarna täckta med namnen på alla de Prags judar som blev offer för den nazistiska terrorn.
	Vid utgången från kyrkogården finner man museet över förintelsen, och därefter passerar man Höga Synagogan och Nygamla Synagogan. Nygamla Synagogan är Europas äldsta bevarade synagoga, från 1270.
	Ett stycke utanför den egentliga Josefstaden, vid Siroka-gatan på andra sidan Parisgatan, ligger den nyrestaurerade Spanska synagogan. Den är byggd på artonhundratalet, men påminner om gamla spansk-judiska traditioner i Prag, då Prag var en av de få platser dit judar kunde fly från terrorn under Ferdinand och Isabella.
	Via Parisgatan kom jag så till Gamlestadstorget. Runt det ligger Nationalgalleriet (Goltz-Kinský-palatset) i elegant rokoko-stil, det gamla rådhuset, Tynkyrkan (egentligen Mariakyrkan vid Tyn), ytterligare en Nikolauskyrka, i barock, och, som motvikt mot de katolska kyrkorna, monumentet över Jan Hus, den tjeckiska reformationens grundare.
	Jag gör en avstickare till Ungeld-torget (Tyn-torget), Prags gamla handelstorg, med mycket vackra barockfasader som nu har renoverats. Ungeld betyder tull och påminner om momsens föregångare, stadstullen. På andra sidan Ungeld ser jag St Jakobs kyrka, Prags näst största. På en trottoarservering på Ungeld är det tid för lunch.
	Efter lunchen fortsätter vandringen från Gamlestadstorget genom Celetna-gatan. De flesta husen längs Celetna byggdes under den gotiska perioden och rekonstruerades senare till barock. Vid slutet av Celetna ligger Kruttornet (Prasna Brana) i sengotisk stil. Det byggdes i slutet av 1400-talet som en del av befästningsringen runt gamlestan och motstod svenskarnas angrepp 1648.
	På andra sidan Kruttornet ligger Republiktorget (Námestí Republiky). Sammanbyggt med Kruttornet ligger där en av de vackraste byggnaderna i Jugend-stil i världen, Obecní Dum (Municipalhuset), byggt 1906 - 1911, med koncertsalar, kafé, restaurang och utställningssalar. Vid Republiktorget finns nedgång till metrostation Námestí Republiky på linje B.
	Vandringen fortsätter längs avenyn Na Prikope, som löper där den gamla stadsmuren och vallgraven en gång låg. Det är nu en av Prags eleganta shopping- och promenadgator, åter iståndsatt efter en lång period av förfall under kommunisttiden. Korsningen mellan Na Prikope och Vaclavplatsen kallas Mustek, Den lilla bron. Det var förr en av de platser där man kunde komma in i gamlestaden över en bro över vallgraven. Tomas Bata, som skapade ett industriimperium genom att sälja bra och billiga skor till tjeckerna under mellankrigstiden, måste le i sin himmel: efter Pragkuppen 1948 förstatligades hans företag och kronan på imperiet, varuhuset vid Mustek, fick det prosaiska namnet Skohuset. Företaget överlevde som familjeföretag i väst, och efter sammetsrevolutionen har varuhuset nu återfått sitt ursprungliga namn Bata. Vid Mustek finns nedgång till metrostation Mustek på linje A och B.
	Jag vandrar vidare uppför Vaclavplatsen till (naturhistoriska) museet i neo-renaissance-stil byggt 1885 - 1890. Det är ett magnifikt monument över 1800-talets kombination av patriotism och tro på teknik och naturvetenskap.
	Framför museet står en majestätisk ryttarstaty över tjeckernas skyddspatron, den helige Vaclav, omgiven av de tjeckiska helgonen Ludmila, Prokop, Agnes och Adalbert. Statyn från 1912 - 1913 är ett verk av den kände skulptören Myslbek. När jag står vid Vaclav-statyn vänd mot museet har jag parlamentet snett till vänster, granne till museet. Det är en av de fulaste byggnaderna i Prag och ligger dessutom inklämd mellan två stora genomfartsleder. Den ena, Wilsonova, passerar över centralstationens huvudhall, fortsätter tätt intill statsoperan, nästan under parlamentsbyggnadens utskjutande "tak" och till slut mellan museet och Vaclav-monumentet. Lyckligtvis flyttade parlamentet efter sammetsrevolutionen, och har nu värdiga lokaler på lillsidan. Den fula parlamentsbyggnaden används av Radio Free Europe. Vid museet finns nedgång till metrostation Muzeum på linje A och C.
	Statsoperan, tidigare Smetana-teatern, är ett av Prags tre operahus, i neo-renaissance. Den är nu vackert renoverad, och operavänner rekommenderas ett besök. Jag återvänder nedför Vaclavplatsen och kommer genom en passage i Bata-varuhuset via Jungmannovo-torget ut till Národní (Nationalgatan). Narodní löper som Na Prikope längs den gamla stadsmuren och vallgraven. Där passerar jag varuhuset Tesco.
	Jag fortsätter Národní till dess den kommer till floden. Jag har då Národní Divadlo, Nationalteatern, på vänster hand. Denna opera byggdes under andra hälften av 1800-talet som en tjeckisk motvikt till den tyska dominansen av kulturlivet: både Smetana-teatern och Stavovske-teatern var tyskdominerade operahus. Nationalteatern stod färdig 1881 och den första föreställningen var Smetanas opera Libuse, om tjeckernas förmodade urmoder. I en stor brand förstördes teatern före den officiella invigningen. Man startade då en nationalinsamling, och redan två år senare kunde den återuppbyggda teatern invigas - med samma opera, Libuse. Huset är i italiensk senrenaissance-stil - italiensk arkitektur har haft ett stort inflytande i Prag. Alla trådar i luften gör det svårt att ta ett bra foto av Národní Divadlo, jag hittar en lämplig plats att fotografera långt ute på Legii-bron över floden. Efter denna vandring är det på sin plats med förfriskningar på det berömda Café Slavia, rätt över gatan från Národní Divadlo. Café Slavia har länge varit samlingspunkten för konstnärer, intellektuella och oppositionella och är det fortfarande. Det är många sevärdheter som jag inte hann med på min vandring: den äldsta borgen på Vysehrad, det tredje operahuset Stavovske Divadlo, slottet i Troja, zoologiska och botaniska trädgårdar, fredstorget med Ludmila-kyrkan, Wallensteins palats, TV-torn, monument över befrielsen..... För att se allt krävs det flera dagar. Jag har i alla fall fått en första överblick över denna fantastiska stad en underbar vårdag i april.

Vandring med Interstate till Prags sevärdheter